telefon

Vi har alla en historia att berätta

Vad är egentligen berättande? Kanske tänker man främst på de som på ett eller annat sätt har berättande inslag i sitt konstnärliga utövande: författare, konstnärer, musiker, filmskapare, skådespelare och ståupp-komiker. Berättande är en konstform och underhållning. Men det stannar inte där.

Berättandet har en viktig roll i både näringslivet och politiken, för demokratin och delaktigheten i samhället. Det används i pedagogik och som en metod för läkande. Vi vill bli hörda, vi vill bearbeta våra upplevelser, vi vill utbyta erfarenheter. Berättandet bidrar till att skapa vår personliga identitet. Kort sagt – vi har alla en historia att berätta eller att lyssna till. Och vi gör det ideligen.

Västerbotten – berättarnas län
Berättandes mångsidiga funktion är inget nytt i Västerbotten. Här har berättartraditionen varit tongivande när vår egen kulturidentitet har skapats. Under de sista decennierna av 1800-talet upplevde Norrland en aldrig tidigare skådad expansion. Industrin växte fram med ny teknik samtidigt som den gamla jordbrukskulturen levde vidare.

Den moderna tidens framryckning mötte den gamla kulturen. I detta möte fungerade det muntliga berättande som en brygga mellan människor och olika traditioner. Att berätta för varandra runt köksborden var både underhållning och nyhetsförmedling, men fyllde också en social funktion där den lokala historien fördes vidare till eftervärlden och de nya norrlänningarna.

Det kan jämföras med hur berättandet idag kan vara en länk mellan de nya svenskarna och vi som har våra rötter i landet många generationer tillbaka. En positiv kulturkrock genererar också berättelser att föra vidare.

Källor: Fabula Storytelling, Sagobygden/Berättarfestivalen i Ljungby, broschyr om Berättarnas län med flera.

Bilder: Berättaren Per Gustafsson, Ljungby. Foto: Lars-Erik Tobiasson. Personal vid gamla telegrafstationen i Skellefteå. Foto: Skellefteå museums arkiv. Byggandet av Finnfors kraftstation, ca 1908. Foto: Skellefteå museums arkiv.