Stipendiat 2017: Åsa Lindström Öberg

Åsa Lindström Öberg, blev vinnaren av stipendiet Berättarkraft 2017. I sedvanligt hård konkurrens med övriga  finalister blev Åsas berättelse på temat ”På djupt vatten” juryns favorit. (Se juryns fullständiga motivering längre ner.)

Förutom stor och välförtjänt ära innebar stipendiet att Åsa fick möjlighet att delta i en skriv- och berättarkurs på Kreta. Här är hennes reseberättelse. (Bilder hittar du längst ner på denna sida.)

Ordlust på Lendas
Vägen till Lendas från Heraklion vindlar fram i serpentiner över bergen.

Efter en hisnande taxifärd i nattmörkret anlände jag och mitt tillfälliga resesällskap,en låtskriverska från Småland, till en ensligt belägen fiskeby på södra Kreta. En av arrangörerna väntade oss och visade oss runt i nattmörkret. ”Så du är berättarstipendiaten från Västerbotten. Du kommer att bo på samma ställe som en annan västerbottning och ni ska gå samma kurs dessutom. Vilket tur! Ni kommer att berika kursen.”

Timmarna med Kersti Björkmans Ordlust var späckade med kort och effektivt skrivande. Vi var nio skrivsugna män och kvinnor i olika åldrar från hela Sverige.

I skuggan av mullbärsträdet skrev vi korta dikter och fördjupade oss i beskrivningar av händelser, personer och miljöer. Vi berättade, återberättade, läste upp och gav varandra feedback. Jag lärde mig många nya sätt att öppna upp för kreativiteten och hitta vägar förbi den så förhatliga skrivkrampen, som vi också pratade om, för den är en del av skrivandet.

Vi samtalade om språket hos de västerbottniska författarna och den ordlust som finns i att sätta samman nya ord, specialsydda för sitt sammanhang.

Siestan tillbringade vi under träd eller parasoller på stranden i högsommarvärmen. Vattnet var turkost och kristallklart och sanden full av spännande stenar. Livet i fiskebyn flöt på i lugnt tempo, tavernorna var lagom många och det fanns tid till att vila i värmen och umgås med människor med samma intressen. Stämning var trivsam och byn erbjöd lagom med intryck. Jag intog mina frukostar på byns enda kafé där man fick riktigt bryggkaffe och sällskap av caféägarens hund och katt. Ibland dök någon kurskamrat upp.

De flesta turisterna i byn gick olika kurser. Det var dans och yoga, fotokurs, låtskrivande, akvarellmålning och ordlust. På kvällarna uppträdde låtskrivarkursen på olika tavernor. Jag fick den stora äran att läsa upp Sara Lidmans dikt med byar i Västerbotten på en taverna en kväll, vilket särskilt ungdomarna uppskattade.

Som berättarstipendiat fick jag en dag äta lunch på tu man hand med Kersti Björkman. Vi pratade om olika typer av traditionellt berättande, hur det färgas av landskapet man bor i samt det muntliga berättandets möjligheter och begränsningar. Jag fick också råd om hur jag kan strukturera upp många korta berättelser till en sammanhängande historia.

Kursveckan avslutades med en musik- och berättarföreställning där vi bidrog med att läsa upp korta texter vi skrivit och vernissage med mingel. På kvällen blev det gemensam middag med allsång.

Dagen efter kursen fick vi ledigt till att göra vad ville. Vi västerbottningar vandrade bland getterna över bergskammen till byn bredvid som visade sig ha en vidsträckt klapperstensstrand. I den pyttelilla byn fann vi såväl tyska nudister och hippies som fina hantverk.

Jag är oerhört glad och tacksam över resan som gett mig vänner för livet, rika upplevelser och kunskaper om skrivande som jag annars inte hade tillägnat mig.

Åsa Lindström Öberg

Lendas1 Lendas2 Lendas3