Stipendiat 2018: Melker JOnsson

Hit men inte längre! Det var inte bara temat för Berättarkrafts stipendium 2018, det var också den känsla jag fick när jag satte mig vid datorn för att skriva en berättelse som skulle ges chansen att delta i tävlingen.

Huvudet lika tomt som dokumentet. Men tomt betyder inte innehållslöst. Det gav istället ett enormt utrymme som kunde fyllas med sanningar. En berättelse om Hulda växte fram och någon har undrat om det verkligen var sant. Visst är det sant! Ibland kanske verkligheten inte hunnit ikapp sanningen, men det är inte författarens eller berättarens problem.

Hit men inte längre, tänkte jag när ett meddelande kom om att mitt bidrag om Hulda hade passerat nålsögat och tillsammans med sju andra bidrag gått till finalen och ett eventuellt Berättarkraftstipendium. En konsekvens jag aldrig räknat med, men som givetvis roade alla sinnen.

Alla finalister fick ett veckoslut på Medlefors folkhögskola med kursavgift, logi och mat och inte minst workshop ledd av den inspirerande och driftiga duon Lillemor Skogheden och Rose-Marie Lindfors. Att under ordnade och roliga former få stötas och blötas med nya bekantskaper, brottas med egna och andras texter, lyssna och prata ostört, … gav guldkant på tillvaron. Vi blev helt enkelt förberedda inför Berättarfestivalens finalberättande.

Hit men inte längre, var den ärliga känslan i kroppen när jag känslosamt fick ta del av mina tävlingskamraters berättelser på scenen i Hallen på Nordanå. Så många bra berättelser som rörde om i kropp och själ. Huruvida det går att tävla i berättande är kanske diskutabelt. En segrare skulle ändå koras och min Hulda skulle enligt juryns beslut få göra mig sällskap på vinnarspåret. Jag kände mig som en riktig turgubbe!

Inte hit, och inte längre, skulle det visa sig när priset bestod av en skriv- och berättarkurs i Lendas på Kreta. En attraktion som fyllde mig till bredden. När efterforskningarna om resemöjligheterna var klara visade sig det sig att jag inte var kompatibel med resmålet. Mitt handikapp satte käppar i hjulet, rullstolshjulet, bokstavligt sagt. Terräng, boende och rullstol var inte riktigt synkroniserade.

Hit men inte längre, blev istället Svalöv i Skåne. Lillemor med sitt team ordnade på bästa sätt ett alternativt pris. På Fridhems folkhögskola fanns en ”skriv ditt liv”-kurs med samma kursledare som på Kreta. Kersti Björkman, suverän kursledare som fyllde igen kunskapsluckor med inspiration och nytt vetande, gjorde fem dagars kursande tillsammans med elva kurskamrater till en vecka väl värd att minnas. Sommarens kanske varmaste vecka fick vi tillgång till skolans svalaste rum och kunde utan yttre störningsmoment gotta oss i nya kunskaper.

På kvällarna bjöds det på underhållning av allehanda slag. Under samma vecka som jag var där fanns ett 150-tal andra kursdeltagare och det kursades inom en mängd olika ämnen. Ibland kom externa underhållare och vissa kvällar var det kursdeltagarna själva som stod för programmet. Sommarkurs på folkhögskola är ett bra alternativ till semester. Speciellt med Kersti Björkman som ledare. Och att ha turen att ta sig dit genom att delta i Berättarkraft är ett speciellt fint sätt.

Från mitt hjärta, ett varmt tack till Berättarkraft och till alla inblandade där kursledare, kursdeltagare och publik verksamt bidragit till den positiva upplevelsen.

Melker Johnsson Skellefteå augusti 2018